Om rasen
Allmänt:
Basset Fauve de Bretagne eller Fauven som den kallas är en duktig eftersöks och drivande hund, som har ett trevligt sätt att vara och är väldigt läraktig och uppmärksam på sin omgivning.
De allra flesta individer tycker väldigt mycket om att spåra och kan med fördel tränas till viltspårs och eftersökshundar. Det vittnar de många viltspårschampionaten inom rasen om.
När det gäller jakt så är de i första hand intresserade av hare, räv, rådjur och hjort.
Eftersom de ursprungligen är hundar som är vana att jaga i pack enligt Fransk modell, men i Sverige som regel används en och en i jaktsammanhang, så har de oftast bra kontakt med jägaren i skogen.
I Frankrike avlar man vidare enbart på de individer som visar den rätta jaktlusten samt att hunden kommer när jägaren lockar, vilket är en egenskap som är mycket viktig för en hund som jagar i pack. Detta innebär att den idag kan räknas till en av de lydigare jakthundsraserna.
Vissa individer kan ibland upplevas som något mjuka i sin sociala miljö men detta gäller definitivt inte vid jakt.
Det är en liten, energisk och kompakt hund, den kortaste av alla bassetraser, som är duktig på att arbeta i svår terräng, har ett förvånansvärt kraftigt och varierat skall, och är dessutom mycket snabb för sin storlek.
Den har hound temperament, det vill säga att den fungerar ofta mycket bra med andra hundar och ännu bättre med andra från sin egen ras.
Rasen är förhållandevis mycket frisk och sund.
Mankhöjden ska vara mellan 32-38 cm, för i övrigt fina hundar kan ytterligare + 2 cm tolereras
Pälsen ska vara hård, torr och tämligen kort.
Färgen får variera från ljust vete till tegelrött.
Fauven bor helst hos aktiva jägare där den under icke jaktsäsong får vara familjehund och då och då ägna sig åt viltspår och utställningar. Agility och lydnad är också gångbart hos denna relativt lättlärda ras.
Mer om fauvens historia och rasbeskrivning:
Detaljerade fakta:
URSPRUNGSLAND: Frankrike
FCI-klassifikation Grupp 6, Sektion 1:3
Användningsområde: Långsamt drivande hund
NKU-klassifikation Grupp 6 Bakgrund/ändamålProvinsen Bretagne i nordvästra Frankrike är ursprungsort för den strävhåriga,
lättare byggda basset som i sitt rasnamn även har pälsfärgen angiven. Fauve kallas den hjortfärg (fawn), som är enda accepterade pälsfärg hos rasen. Färgen kan variera i alla nyanser av gulrött - från blekt lejongult till klart hjortrött.
Ett flertal lokala varianter av jakthundar riskerade att försvinna under 1800-talet. Basset fauve de bretagne var en av dem. Man korsade kvarvarande “äkta” exemplar med bl a basset griffon vendéen och röda strävhåriga taxar. Den senare rasen hade i slutet av 1800-talet mycket gott rykte som jakthund.
Annars anses det att den gulröda färgen just var anledning till att basset fauve de bretagne hade förlorat i popularitet. Man ansåg att färgen gjorde dem lätta att förväxla med både hare och räv, i synnerhet som rasen är ovanligt snabbsprungen för att vara basset.
Numera finns rasen representerad i ett flertal länder i Europa och Norden,
där den främst hålls som sällskapshund.
HELHETSINTRYCK
Främst används basset fauve de bretagne i snårig terräng och på skogshyggen. Genom huvudets karaktär, pälsstrukturen, färgen och svansföringen visar basset fauve de bretagne sin släktskap med de raser den härstammar från.
Det är en liten, livlig hund, något satt i sin byggnad med tydlig bassetprägel.
Frambenen är lätt svängda eller nästan raka. Rasen är livlig för sin storlek.
Huvud
Huvudet skall vara tämligen långsträckt, med väl markerad nackknöl. Sett framifrån ger huvudet en ellipsformat intryck (utan överdrifter), vilket avtar i omfång i nivå med ögonbrynsbågama, som inte är speciellt markerade.
Skallparti
Skallen skall vara långsträckt,plan eller lätt välvd.
Stop
Stopet skall vara något mer markerat än hos rasen grand fauve de bretagne.
Ansikte
Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart eller mörkt kastanjebrun med öppna näsborrar.
Nosparti: Nospartiet skall vara mer långsträckt än kvadratiskt.
Läppar: Läpparna skall vara något markerade.
Ögon: Ögonen skall vara mörka, kastanjebruna utan synliga bindhinnor. Livligt uttryck.
Öron: Öronen skall vara ansatta i nivå med ögonvrån och skall knappt nå till nosspetsen.
De avslutas med en spets och täcks av slät päls av finare struktur än någon annanstans på kroppen.
Hals
Halsen skall vara tämligen kort och muskulös.
Kropp
Rygg: Ryggen skall vara kort och bred.
Ländparti: Ländpartiet skall vara brett, starkt och muskulöst.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup och rymlig med väl välvda revben.
Underlinje: Buklinjen skall vara svagt uppdragen.
Svans: Svansen skall bäras i lätt sabelform. Den skall vara av medellängd, grov vid basen
men ofta avsmalnande mot spetsen.
EXTREMITETER
Framställ
Helhetsintryck: Frambenen skall vara starka, raka eller lätt utåtvridna.
Skulderblad: Skuldrorna skall vara snedställda.
Framtassar: Framtassarna skall ha kompakta tassar med slutna tår.
Bakställ
Helhetsintryck: Bakbenen skall bakifrån sett vara parallella.
Lår: Låren skall vara välmusklade.
Has: Hasvinkeln skall vara moderat.
Baktassar: Baktassarna som framtassarna.
RÖRELSER
Livliga rörelser
Päls
Pälsstruktur: Pälsen skall vara mycket sträv, torr, tämligen kort, aldrig ullig eller krusig. Huvudhåret får inte vara ovårdat.
Färg: Rödbrun. De mest uppskattade nyanserna är gyllene vetefärg eller tegelröd.
Ibland förekommer vit bröstfläck, vilket tolereras men ej är önskvärt.
Storlek
Mankhöjd: 32-38 cm med en tillåten avvikelse uppåt med 2 cm för i övrigt utmärkta individer.
FEL
- Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
- Lätt och tunn konstruktion
- Grovt eller smalt huvud
- Alltför markerade ögonbrynsbågar
- Snipigt eller kort nosparti
- Hängläpp
- För lågt ansatta öron
- För korta, för långa, flata öron
- Öron täckta av lockig päls
- För lång rygg
- Uppdragen buklinje
- För runda lår
- Lösa, stora tassar
- Svarta stickelhår och för mycket vitt
Testiklar
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
Källa:www.fauveklubben.org.se